Det är svårt för mig att bringa någon ordning i tankarna om vilka övervägningar jag har gjort under arbetets gång; mycket på grund av sömnbrist men också för att övervägningarna har varit så många. Det har inte handlat enbart om typografi. Ganska lite i det stora hela, faktiskt. Men tillräckligt mycket för att passa in i temat tror jag.

Här är min logotyp till att börja med.

Namnet Illustrius är en kombination av mitt namn Pontus och ordet illustration. Att det sedan låter som det engelska ordet illustrious ([i'lɐstri^əs] adj. mycket berömd, ryktbar, lysande) skadar ju inte.

Jag har valt romerska typer för att matcha namnet. Övriga ställningstaganden har med färg och form att göra, men jag tycker att loggan förmedlar en skön känsla av västkust.

Nu kan ni ta en titt på hemsidan. Jag väntar här; ta god tid på er.

http://illustrius.se

Är ni tillbaka nu? Ok, bra. Nu är det meningen att jag ska använda rubrikerna från de andra deluppgifterna för att beskriva mina avvägningar och vad jag har gjort för att förädla produkten. Det kommer jag också att göra, men först tänkte jag tala lite om det som inte passar in under de rubrikerna.

Det allra viktigaste som finns att ta hänsyn till när man bygger en hemsida är användarvänlighet. Det måste kännas bra att navigera mellan sidorna. Att sidan följer gense standarder och är optimerad för sökmotorer är också viktigt. Jag har försökt att lägga en stabil grund med den här sidan, så mycket tid har lagts på att försöka göra sådana saker korrekt från början. Det stora modeordet för tillfället, sociala medier, spelar också in. Även om det inte varit min kopp te innan, så har jag försökt integrera så mycket sådan funktionalitet som jag känner mig förmögen att hantera.

Näst efter sådana grundläggande saker kommer bilderna. Det är först och främst för att visa upp mina bilder som jag har gjort sidan. Därför har jag försökt göra presentationen av bilderna så attraktiv som möjligt. För de större grafiska projekten har jag gjort montage som presenterar hela produkten i en bild, och satt den som ett sorts titelblad. Alla bilderna är skalade, färgjusterade och filstorleksoptimerade för webben, så att de ska se bra ut och ladda fort. Jag har märkt under tiden på den här bloggen att man inte kan lita på automatiska funktioner för dom grejerna. Bilderna får då helt förvrängd färgskala och det duger inte.

Sen kommer typografin. Det är en betydelsefull detalj och något som jag trots allt har lagt en hel del vikt på. Som beordrat kommer jag att använda rubrikerna nu. Fast jag har ingen aning om vad jag ska skriva under dem.

Historiska vingslag

Ja, som jag skrev när vi hade den här uppgiften så har jag tagit hänsyn till gamla beprövade etikettregler angående typografi när jag bestämde saker som bokstavsmellanrum, radavstånd, typsnitt och längden på raderna. Jag har följt många smakråd från böcker som Elements of Typographical Style. Inte slaviskt, men som jag har sagt tidigare så tror jag på att hålla sig nära etablerade ideal när det kommer till typografi.

Teknologisk utveckling

Det är bara att foga sig i de begränsningar som finns när det gäller typografi på webben. Fultrix för att komma runt dem gör oftast inte saken bättre utan skapar istället problem på den tekniska sidan. Det går inte att marginaljustera texten, det finns inget pålitligt sätt att tabulera, urvalet av typsnitt är begränsat och så vidare.

Aktörer, influenser och trender

Jag tror att det är trendigt med mindre flashiga sidor och sober typsättning på webben. Det passar hur som helst på en porfoliosida där innehållet ska vara i fokus.

Standarder och klassificeringar

…

Psykologiska effekter/konventioner

Jag har inget mer.

Psykologiska effekter

Typografi ska egentligen vara osynlig och skapa så få associationer som möjligt, för det mesta. Det ska mest vara fint i största allmänhet. Estetiskt tilltalande, harmoniskt och behagligt för ögat, men annars endast ett medel för att förmedla textens mening—inte i sig någon bärare av mening. I vissa fall har dock valet av typsnitt en hel massa att säga. Speciellt om det är fråga om ”display”-typen. Går det att garantera att rätt budskap förmedlas med ett typsnitt, oavsett betraktarens härkomst?

Jag tror inte att det finns några helt säkra metoder för interkulturell kommunikation. Ska man vara säker på att  ett meddelande kommer att uppfattas på rätt sätt, så gäller det att sätta sig in i alla olika kontexter där det ska avkodas. Endast då går det att undvika alla fallgropar. Konnotationer bygger på tidigare erfarenheter och de som inte delar erfarenheter kommer inte heller att ha samma konnotationer.

Det finns några erfarenheter som de allra flesta delar. Vi har alla ungefär samma fysionomi, eller annorlunda uttryckt; vi har samma kropp. Alla konnotationer som kan härledas till kroppen är därför mer eller mindre universella. Allmänt tror jag att typografins principer bygger på universella skönhetsideal som har en utgångspunkt i kroppens proportioner. Saker som det gyllene snittet anses ju inte bara vara ett allmänt, mänskligt ideal utan även något som går igen i hela skapelsen. Tänk efter; finns det något skriftsystem i världen som är fult?

Men det handlar så klart fortfarande om att texten ska vara så harmoniskt utformad att den blir osynlig. Det är vid brott mot dessa skönhetsideal som känslor framkallas genom själva typsnittets utseende.

För att göra den sortens konnotationer så allmängiltiga som möjligt bör man nog försöka undvika att använda sig av associationer som har med historiska händelser och vardagliga, kulturella upplevelser att göra. Hårda och mjuka former och former som för tankarna till allmänmänskliga upplevelser som sår, vegetation, eld osv. borde fungera bäst.

Ilska/vrede/sorg

Glädje/lycka/harmoni

Rädsla/fruktan/skräck

Hat

Kärlek

Vox-skalan eller ATypI-klassificering, är ett system utarbetat av Maximilien Vox 1954 som sedan antogs som standard av Association Typographique Internationale och British Standards Classification of Typography.

De engelska namnen på klasserna är Humanists, Garaldes, Realists, Didones, Mechanicals, Lineals, Inscriptionals, Scripts, Hands, Black letters.

De allra flesta av dessa kategorier har med vanliga romerska typer att göra. Distinktionen är väldigt fin mellan olika kategorier när det handlar om traditionella typsnitt som Bodini, Futura, Optima, osv. Men vissa distinktioner är endast relevanta för en handfull typsnitt, hävdar en del. Mer udda typsnitt, som kanske egentligen skiljer sig mer åt, har svårt att hitta hem någon passande kategori alls.

Idag verkar det vara vanligare att använda en mer informell och flexibel indelning bland designers, som bara innehåller tre kategorier; Serif, Sanserif och Display. Som här på designstudion The Phuse.

Ett annat sätt är att använda vox-klasserna men lägga till ytterligare klasser för nya sorters typsnitt, som Ornaments och Decorative. Här är en 27-sidig gratis e-bok med olika typsnittsklasser och exempel.

Referens

”VOX-ATypI classification” i Wikipedia hämtat 5 juni, 2010, från http://en.wikipedia.org/wiki/VOX-ATypI_classification.

Vilka aktörer är tongivande inom ditt intresseområde—både stora och små, historiska och nutida? Berätta om deras historia och hur och med vad de bidragit till fältet. Vilka är gårdagens, dagens och morgondagens trender. Vad har influerat dessa?

Den här deluppgiften framstår som ett massivt, herkuliskt åtagande. Instruktionens många adjektiv och precisa formuleringar gör det svårt att inte ta den bokstavligt; alltså som att vi ska skriva mycket uttömmande om ämnet. Till exempel:

• Det står inte ”Nämn några av gårdagens, dagens och morgondagens trender” utan helt enkelt ”Vilka är [...]”.

men

• Det preciseras att både stora och små aktörer ska tas i beaktning, som om det fanns risk att vi annars skulle fuska och bara skriva en komplett biografi över samtliga stora aktörer, historiska och nutida, inom fältet.

Jag tror i och för sig att jag har missuppfattat saken, eftersom alla tidigare uppgifter har kunnat lösas genom att plita ner några få sammanfattande rader. Så mitt första steg mot att lösa den här uppgiften blir att helt ignorera min egen tolkning. Jag bestämmer mig kort sagt för att misslyckas med uppgiften, så som jag uppfattar den.

I en parantes står det att vi kan basera delar av vårt svar på egna reflektioner under årens gång. Det är något jag tar fasta på. Mitt svar blir därför mest en samling gissningar. Men jag har kollat i några böcker också för att inte verka helt dum i huvudet.

Trender

För gårdagens trender hänvisar jag till vad jag har skrivit tidigare. Åtminstone om man får tro Robert Bringhurst, så växlade typografiska trender i takt med konsthistoriens olika epoker. I historisk tid har det hur som helst alltid varit seriferna som regerat, även om de första sanseriferna dök upp redan i början av 1800-talet. På den tiden kallade man sanseriferna för ‘grotesker’. Det var alltså inte ett öknamn utan typsnitten kallades så. De ansågs vara en sorts urform för bokstaven; primitiv och grovhuggen.

På 1900-talet hände något med hur med hur typografi uppfattades. Idag är det länge sedan vacker handstil utgjorde mallen för god typografi, alltså uppfattas inte sanserifer nödvändigtvis som primitiva. Anledningen verkar främst ha varit utvecklingarna inom konst, poesi och arkitektur under 1900-talet. Saker som Det futuristiska manifestet, dadaismen, kubismen och Bauhaus lade grunden till modern typografi som vi känner den. Alltså kanske jag redan nu kan nämna Marinetti, Hugo Ball, Picasso och Gropius som historiska förgrundsgestalter.

Enkelhet och geometri har, under påverkan av sagda influenser, en viktig roll i vår moderna syn på typografi. Av naturliga skäl har sanserifen därför blivit den mest populära bokstavstypen i många sammanhang.

Men trenderna inom området typografi varierar stort mellan olika sorters publikationer. På boksidan har inte mycket förändrats sedan de första massproducerade volymerna. Det är tätt satta seriftyper i en lagom bred spalt som gäller. Den saken kommer knappast förändras. I tidningar och magasin är det lite mer jämnt, kan jag tycka. Där tillåts större variation och det verkar landa ganska jämnt mellan serifer och sanserifer beroende på om tidningen behandlar nyheter och fakta eller livsstil och design. På datorskärmen är det sanserifer som är störst. I det fallet är det inte en trend så mycket som praktisk nytta. Sanserifer är lättare att läsa i skärmens låga upplösning. Men när det gäller reklam och marknadsföring finns det definitivt trender. Där syns det klart och tydligt vad som är populärt. Problemet är att det varierar så mycket idag.

Ungefär som musiker verkar kunna blanda vilka olika stilar som helst numera, så har dagens designers en full arsenal av influenser från olika epoker att ösa ur. Den enda regeln är väl att det ska göras smakfullt. Det innebär att ordbilder med feta Impact-kapitäler kan vara rätt i vissa sammanhang och en vanlig, vänsterjusterad text i en anspråkslös Times kan funka i andra. Den saken gör det svårt att peka ut trenderna. Det behövs hur som helst en större insikt i frågan än jag besitter.

Aktörer

Genom Bringhursts Elements of Typographical Style och Spencers Pioneers of Modern Typography så har jag lär mig att bland annat stenhuggare från antiken, medeltida skrivare, hantverkare vid de första tryckpressarna—såväl som några av de största innovatörerna inom konst och arkitektur—räknas bland de tongivande profilerna i typografins historia. Hittills har det varit mycket fokus på denna historia i mina svar, så många av dessa aktörer har omnämnts tidigare. Det är dags att vända blicken mot samtiden.

Det är egentligen ganska få typsnittsdesigners som har arbetat direkt med datorn. De vanligaste typsnitten vi använder idag är omgjorda till digitalt format från äldre förlagor. Men ska vi tala om läget idag och utvecklingen i framtiden, så måste vi tala om design specifikt för digital typsättning som tar hänsyn till desktop publishing och kontorsskrivare.

Nu när jag har motiverat den begränsningen, så skulle jag vilja presentera några exempel på moderna designers som designat typsnitt specifikt för datorn. I boken Twentieth Century Type Designers nämns ytterst få personer som passar den beskrivningen men det verkar som om en liten grupp på Adobe Systems har varit viktiga i sammanhanget; Sumner Stone, Robert Slimbach och Carol Twombly. Enligt boken arbetar de i en tradition som kan spåras tillbaka till efterkrigstidens typografiska gigant Hermann Zapf, alltså skriver jag några ord om honom också.

Hermann Zapf

Under 50- och 60-talen var Zapf omåttligt betydelsefull som designer. Hans typsnitt har kopierats i stor utsträckning av andra, särskilt Palatino och Optima. Han skrev också en instruktionsmanual för typografer, kallad Manuale Typographicum, som varit mycket inflytelserik.

Sumner Stone

Sumner Stone har designat många typsnitt, under samlingsnamnet The Stone Family, med det uttalade målet att de ska se bra ut i laserutskrift såväl som tryck. Han arbetade på Adobe mellan 1985 och 1989, sedan startade han Stone Type Foundry.

Även om det kallas foundry, vilket betyder gjuteri, så har de knappast gjutit några typer. I Stones profil på MyFonts beskriver han sin verksamhet som ett enmansband; han gör själv allt från att designa typsnitten och sköta hemsidan till att moppa golvet.

Robert Slimbach

Han började sin karriär på ett litet tryckeri som specialiserade sig på gratulationskort och började på Adobe 1987 efter en rekommendation från Sumner Stone. Vi som använder Adobes programvara hajar till omedelbart när namnen på Slimbachs typsnitt nämns: Adobe Garamond, Minion, Myriad (tillsammans med Carol Twombly) och Poetica. Alla har de blivit moderna klassiker.

Carol Twombly

Många av de mest populära skyltningstypsnitten på senare tid kommer från Carol Twombly. Exempelvis Lithos—som påminner lite om grekiska bokstäver och därför ofta syns i skyltningen för grekiska restauranger—och Trajan som jag redan har skrivit om, vilket används flitigt i filmer och tv-serier för titeltexter och eftertexter, men också i många andra sammanhang (som till exempel hemsidan jag jobbar på). Hon samarbetade också med Slimbach för att utveckla Myriad; ett arbete som tog två år att slutföra.

Framtiden

Mitt projekt är en hemsida, så det som verkligen är av intresse här är egentligen vilka typografiska trender som finns på nätet. Jag tror att hemsidor i allt större utsträckning börjar efterlikna tidningar i sin layout och typografi. Det har skett en utveckling bort ifrån bildtunga sidor med massor av smaklösa, omotiverade effekter mot mer användarvänliga upplägg med sparsmakad och välavvägd form och färg. Utformningen av hemsidor har också standardiserats i hög grad genom gratis bloggpubliceringsverktyg som Blogger och WordPress. Det kan tyckas tråkigt, men det har enligt min mening varit ytterst positivt.

Den här förfiningen av mediet, om man får lov att kalla det så, kommer att fortsätta under kommande år. Webbdesigners kommer att ägna ännu mer fokus åt typografi som en central del av sina koncept. Det räcker med en snabb googlesökning på ”webdesign trends” för att få det bekräftat. Det är grymt inne att detaljstyra textens utformning på hemsidor med hjälp av CSS och på så sätt få till den där subtila förfiningen som skiljer agnarna från vetet. Det har jag förstått när jag har suttit uppe långa nätter och finkammat nätet för att ta reda på hur det praktiskt går till att göra just den saken.

Det är också så jag har tänkt att använda trenderna till min fördel. I och med att typografi är inne i största allmänhet så har jag allt att vinna på att bli insatt i ämnet och skapa något aningens mer elegant än genomsnittet.

Referenser

Carter, Sebastian: Twentieth Century Type Designers (London 1987, Hampshire 2002) s. 137-185.

”Hermann Zapf” i Nationalecyklopedien, hämtat den 1 juni, 2010, från http://www.ne.se/hermann-zapf.

Kinross, Robin: Modern typography (London, 1992, 2004) s. 38.

Spencer, Herbert: Pioneers of Modern Typography (Hampshire, 1969, 2004) s. 11-68.

”Sumner Stone” i MyFonts hämtat 1 juni, 2010, från http://new.myfonts.com/person/Sumner_Stone/.

Här är antagningsprovet. Klicka på bilden för att komma åt pdf:en.

Boktryckarkonsten anses ha sitt ursprung i Japan och Korea 700 e.Kr. De första lösa typerna gjordes i Kina på 1000-talet och Gutenberg introducerade tekniken för den breda massan i Europa på 1400-talet. Gutenberg gjöt sina typer av bly. Tidigare hade trycken gjorts med reliefer utskurna ur träplattor. Efterfrågan på böcker ökade sedan stadigt i Europa genom renässansen, upplysningen och den industriella revolutionen, vilket gjorde att tekniken hela tiden effektiviserades.

På 1800-talet uppfanns ett antal mekaniska typsättare. Den radgjutande sättningsmaskinen (Linotype) verkar ha varit en galen mackapär bestående av bälten, hjul, armar, sugproppar, hissar, skruvar, tänger och Gud vet vad. Senare uppfanns det typgjutande sättmaskinssystemet (Monotype). Det verkar ha byggt på hålkort av samma typ som tidiga datamaskiner använde. Först ”programerades” korten med hjälp av ett tangentbord, sedan gjöts typer utifrån hålkorten som lästes av med hjälp av tryckluft. Tangentborden för de här apparaterna måste ha varit rätt stora, för de innehöll sju hela alfabeten inklusive specialtecken.

Under första hälften av 1900-talet användes fotografiska tekniker för att trycka texter, men dessa utklassades snabbt när de första datorerna togs i bruk för ändamålet på 60-talet.

Referenser

Bringhurst, Robert: The Elements of Typographic Style (2008, Vancouver) s. 137f, 180.

Frick, Bertil: ”Boktryckarkonst” i Nationalencyklopedien hämtat 3 maj, 2010, från http://www.ne.se/lang/boktryckarkonst.

Ridderstad, Per S: ”Sättmaskin” i Nationalencyklopedien hämtat 3 maj, 2010, från http://www.ne.se/sättmaskin.

Digitala format

I början lagrades digitala typer som bitmapfiler. Då var det nödvändigt att lagra många versioner av samma tecken beroende på storlek och upplösning. Idag är den teknologin föråldrad och används över huvud taget inte på moderna datorer.

Adobe lanserade det första objektgrafikbaserade typsnittsformatet på 80-talet. PostScript, som det heter, är populärt bland professionella designers och tryckare eftersom de är vana att använda det. Truetype utvecklades av Apple och används idag även av Microsoft. De typsnitt som är förinstallerade i operativsystemet är vanligtvis Truetype. Det senaste formatet är Opentype, som utvecklades av Adobe och Microsoft för att fungera på alla plattformar och tillåta ett större antal tecken per typsnitt.

Referenser

”Differences Between Font Formats” from International Typeface Corporation hämtat 3 maj, 2010, från http://www.itcfonts.com/Support/FontDifferences.htm

Tillämpning

Att skriva för webben innebär att röra sig längst ut på kanten av den teknologiska utvecklingslinjen när det kommer till typografi. Det känns som om allting befinner sig i ett knappt fungerande betastadie. Det faktum att alla typsnitt som ska synas på webben måste vara installerade på betraktarens dator, kombinerat med det väldigt begränsade urvalet av standardiserade typsnitt som de flesta har tillgång till, gör att de typografiska valmöjligheterna för webben är historiskt låga jämfört med andra sorters publicering.

Det jag skrev om i Del 1 har en hel del att göra med det här. För att inte upprepa mig så kan jag berätta om ett experiment jag gjorde för att lösa problemet. Det finns en plugin för WordPress som heter Cufón. Cufón ersätter texten på din hemsida med ett valfritt typsnitt som du har placerat i pluginfoldern på din wordpressinstallation. För att kunna göra det måste du generera en .js-fil utifrån ett typsnitt som du har licensen till. Här är en artikel om hur det går till.

Jag testade den här metoden och det fungerade faktiskt. Tyvärr verkar det som om Cufón inte stödjer å, ä, ö än så länge, vilket gör att jag inte kan använda det själv.

Med orsak av detta åtagande kommer jag göra den här terminens projektuppgift på uppdrag av mig själv. Jag har registrerat en trevlig domän och påbörjat arbetet med en hemsida för mitt nya företag. Eftersom vi har fått i uppgift att förädla något kan jag inte komma på något bättre föremål för projektet. Hemsidan är till stor del ett textbaserat medium, därför blir typografi mitt ämnesområde.

Namnet på företaget kommer låta lite romerskt, vilket så klart kommer inverka.

Historiska vingslag

Ja, den högtravande rubriken är i själva verket namnet på den andra delen av projektuppgiften, som består av totalt sju delar (den första var att välja ämnesområde och hitta en uppdragsgivare). Det är meningen att jag ska tillämpa lärdomar från historien på mitt typografiska projekt. I det syftet har jag läst en fantastisk bok av Robert Bringhurst som heter The Elements of Typographic Style.

Bringhurst använder konsthistoriska epoker för att klassificera olika typografiska stilar. Han talar till exempel om renässanstypografi, manieristisk typografi, barocktypografi, realisttypografi och modernistisk typografi. (Det är väsentligt att påpeka att det är det romerska alfabetet som avhandlas.) Det är rent underhållande uppenbart vad som faller Bringhurst själv i smaken. Regeln är med få undantag; ju äldre desto bättre. Han säger till exempel om realisterna (dit Helvetica hör):

They made blunt and simple letters, based on the script of people denied the opportunity to learn to read and write with fluency and poise.

Följaktligen tycker Bringhurst allra bäst om renässansens typer, som byggde på ädla principer om att efterlikna en skrivares naturliga, bekväma rörelser med en bredspetsad kalligrafipenna.

Tillämpning

Eftersom mitt företags namn kommer ha en romersk klang så är det ganska passande använda en typografiguide som är lagd åt det hållet. Helvetica har många användningsområden, men för det här projektet kommer jag att vilja använda äldre romerska typer. Tyvärr är de typografiska valmöjligheterna väldigt begränsade när det gäller webbdesign. Det finns egentligen bara två serif-typsnitt som är säkra att använda; Times New Roman och Georgia. Inget av dem faller Bringhurst i smaken. Times New Roman kallar han för en ”pastisch”, eftersom det är en blandning av olika stilar från olika epoker. Georgia nämns endast för att det går bra att matcha med grekiska bokstäver.

Times New Roman överst. Georgia underst.

Först valde jag Georgia som typsnitt, eftersom jag ville ha små bokstäver i brödtexten och Times New Roman lätt blir svårläst på skärmen. Nuförtiden är det nästan alltid Georgia varje gång man ser en serif på nätet.

Times Roman är lite nättare och lyckas man göra den läsbar så är det faktiskt det mer unika alternativet i det här sammanhanget. Med en storlek på 11 punkter så tyckte jag att 0,05 em mellanrum mellan bokstäverna skapade en bra läsbarhet. Men jag ville ha en mer synbar förändring för att skapa ett uttryck som inte är så vanligt att se på nätet. 0,09 em var min smärtgräns. Större avstånd än så gjorde att texten såg för utsträckt ut.

Times New Roman 11 pt. Mellanrum på 0 em, 0,05 em respektive 0,09 em.

För rubrikerna vill jag helst ha typsnittet Trajan. Det är ett väldigt stiligt typsnitt som har skapats efter inskriptionerna på en romersk kolonn med samma namn. Det är betydligt mer lättviktigt än Times New Romans small-caps, vilket skulle vara det webbsäkra alternativet. Eftersom jag har tänkt mig rubriker i storleken 24 pt så skulle den lättare vikten göra underverk.

Trajan Pro in action

Jag överväger fortfarande detta, men det lutar åt att jag lägger till 0,1 em mellanrum på rubriken och en small-capstagg, samtidigt som jag låter Trajan Pro stå som förstahandsval följt av Times New Roman. Det blir en extra lyx för de som har Adobes produkter installerade på datorn och en helt ok design för övriga.

Eftersom spelet inte finns att köpa än så gjorde jag en plansch som vi gav honom så länge. Den är 42×60 cm och gjord med färgpennor, tusch och spritpenna. Det här är ett foto jag tog innan den blev färdig med gratulationstext och namn.

Huvudkaraktären i spelet heter John Marston och ser ut ungefär så här. Jag gjorde honom med en klassisk pose som ni kanske känner igen från The Outlaw Josey Wales med Clint Eastwood.