I fortsättningen kommer jag att skriva här. Vi ses på Illustrius.se!

Jag har arbetat in i det sista med att få hemsidan i presentabelt skick och missade deadline för den här uppgiften.

Det är svårt för mig att bringa någon ordning i tankarna om vilka övervägningar jag har gjort under arbetets gång; mycket på grund av sömnbrist men också för att övervägningarna har varit så många. Det har inte handlat enbart om typografi. Ganska lite i det stora hela, faktiskt. Men tillräckligt mycket för att passa in i temat tror jag.

Här är min logotyp till att börja med.

Namnet Illustrius är en kombination av mitt namn Pontus och ordet illustration. Att det sedan låter som det engelska ordet illustrious ([i’lɐstriəs] adj. mycket berömd, ryktbar, lysande) skadar ju inte.

Jag har valt romerska typer för att matcha namnet. Övriga ställningstaganden har med färg och form att göra, men jag tycker att loggan förmedlar en skön känsla av västkust.

Nu kan ni ta en titt på hemsidan. Jag väntar här; ta god tid på er.

http://illustrius.se

Läs hela inlägget här »

Den rekommenderade litteraturen för den här uppgiften var min lärares uppsats om visuell retorik, så först skulle jag vilja ge Amer lite beröm. Bra där, Amer! Det var en välskriven uppsats och där stod många intressanta saker, särskilt i förarbetet.

Psykologiska effekter

Typografi ska egentligen vara osynlig och skapa så få associationer som möjligt, för det mesta. Det ska mest vara fint i största allmänhet. Estetiskt tilltalande, harmoniskt och behagligt för ögat, men annars endast ett medel för att förmedla textens mening—inte i sig någon bärare av mening. I vissa fall har dock valet av typsnitt en hel massa att säga. Speciellt om det är fråga om ”display”-typen. Går det att garantera att rätt budskap förmedlas med ett typsnitt, oavsett betraktarens härkomst?

Jag tror inte att det finns några helt säkra metoder för interkulturell kommunikation. Ska man vara säker på att  ett meddelande kommer att uppfattas på rätt sätt, så gäller det att sätta sig in i alla olika kontexter där det ska avkodas. Endast då går det att undvika alla fallgropar. Konnotationer bygger på tidigare erfarenheter och de som inte delar erfarenheter kommer inte heller att ha samma konnotationer.

Det finns några erfarenheter som de allra flesta delar. Vi har alla ungefär samma fysionomi, eller annorlunda uttryckt; vi har samma kropp. Alla konnotationer som kan härledas till kroppen är därför mer eller mindre universella. Allmänt tror jag att typografins principer bygger på universella skönhetsideal som har en utgångspunkt i kroppens proportioner. Saker som det gyllene snittet anses ju inte bara vara ett allmänt, mänskligt ideal utan även något som går igen i hela skapelsen. Tänk efter; finns det något skriftsystem i världen som är fult?

Men det handlar så klart fortfarande om att texten ska vara så harmoniskt utformad att den blir osynlig. Det är vid brott mot dessa skönhetsideal som känslor framkallas genom själva typsnittets utseende.

För att göra den sortens konnotationer så allmängiltiga som möjligt bör man nog försöka undvika att använda sig av associationer som har med historiska händelser och vardagliga, kulturella upplevelser att göra. Hårda och mjuka former och former som för tankarna till allmänmänskliga upplevelser som sår, vegetation, eld osv. borde fungera bäst.

Ilska/vrede/sorg

Glädje/lycka/harmoni

Rädsla/fruktan/skräck

Hat

Kärlek

Standarder och klassificeringar

Vox-skalan eller ATypI-klassificering, är ett system utarbetat av Maximilien Vox 1954 som sedan antogs som standard av Association Typographique Internationale och British Standards Classification of Typography.

De engelska namnen på klasserna är Humanists, Garaldes, Realists, Didones, Mechanicals, Lineals, Inscriptionals, Scripts, Hands, Black letters.

De allra flesta av dessa kategorier har med vanliga romerska typer att göra. Distinktionen är väldigt fin mellan olika kategorier när det handlar om traditionella typsnitt som Bodini, Futura, Optima, osv. Men vissa distinktioner är endast relevanta för en handfull typsnitt, hävdar en del. Mer udda typsnitt, som kanske egentligen skiljer sig mer åt, har svårt att hitta hem någon passande kategori alls.

Idag verkar det vara vanligare att använda en mer informell och flexibel indelning bland designers, som bara innehåller tre kategorier; Serif, Sanserif och Display. Som här på designstudion The Phuse.

Ett annat sätt är att använda vox-klasserna men lägga till ytterligare klasser för nya sorters typsnitt, som Ornaments och Decorative. Här är en 27-sidig gratis e-bok med olika typsnittsklasser och exempel.

Referens

”VOX-ATypI classification” i Wikipedia hämtat 5 juni, 2010, från http://en.wikipedia.org/wiki/VOX-ATypI_classification.

Vilka aktörer är tongivande inom ditt intresseområde—både stora och små, historiska och nutida? Berätta om deras historia och hur och med vad de bidragit till fältet. Vilka är gårdagens, dagens och morgondagens trender. Vad har influerat dessa?

Den här deluppgiften framstår som ett massivt, herkuliskt åtagande. Instruktionens många adjektiv och precisa formuleringar gör det svårt att inte ta den bokstavligt; alltså som att vi ska skriva mycket uttömmande om ämnet. Till exempel:

  • Det står inte ”Nämn några av gårdagens, dagens och morgondagens trender” utan helt enkelt ”Vilka är […]”.

men

  • Det preciseras att både stora och små aktörer ska tas i beaktning, som om det fanns risk att vi annars skulle fuska och bara skriva en komplett biografi över samtliga stora aktörer, historiska och nutida, inom fältet.

Jag tror i och för sig att jag har missuppfattat saken, eftersom alla tidigare uppgifter har kunnat lösas genom att plita ner några få sammanfattande rader. Så mitt första steg mot att lösa den här uppgiften blir att helt ignorera min egen tolkning. Jag bestämmer mig kort sagt för att misslyckas med uppgiften, så som jag uppfattar den.

I en parantes står det att vi kan basera delar av vårt svar på egna reflektioner under årens gång. Det är något jag tar fasta på. Mitt svar blir därför mest en samling gissningar. Men jag har kollat i några böcker också för att inte verka helt dum i huvudet.

Läs hela inlägget här »

Jag kom till intervju och fick göra några tidsbegränsade prov, som att retuschera ett fotografi, skapa ett dokument i inDesign utifrån en fysisk förlaga och sätta rubrik på några artiklar. Förmodligen kommer beskedet någon gång i slutet av juni.

Här är antagningsprovet. Klicka på bilden för att komma åt pdf:en.

Teknologisk utveckling

Boktryckarkonsten anses ha sitt ursprung i Japan och Korea 700 e.Kr. De första lösa typerna gjordes i Kina på 1000-talet och Gutenberg introducerade tekniken för den breda massan i Europa på 1400-talet. Gutenberg gjöt sina typer av bly. Tidigare hade trycken gjorts med reliefer utskurna ur träplattor. Efterfrågan på böcker ökade sedan stadigt i Europa genom renässansen, upplysningen och den industriella revolutionen, vilket gjorde att tekniken hela tiden effektiviserades.

På 1800-talet uppfanns ett antal mekaniska typsättare. Den radgjutande sättningsmaskinen (Linotype) verkar ha varit en galen mackapär bestående av bälten, hjul, armar, sugproppar, hissar, skruvar, tänger och Gud vet vad. Senare uppfanns det typgjutande sättmaskinssystemet (Monotype). Det verkar ha byggt på hålkort av samma typ som tidiga datamaskiner använde. Först ”programerades” korten med hjälp av ett tangentbord, sedan gjöts typer utifrån hålkorten som lästes av med hjälp av tryckluft. Tangentborden för de här apparaterna måste ha varit rätt stora, för de innehöll sju hela alfabeten inklusive specialtecken.

Under första hälften av 1900-talet användes fotografiska tekniker för att trycka texter, men dessa utklassades snabbt när de första datorerna togs i bruk för ändamålet på 60-talet.

Referenser

Bringhurst, Robert: The Elements of Typographic Style (2008, Vancouver) s. 137f, 180.

Frick, Bertil: ”Boktryckarkonst” i Nationalencyklopedien hämtat 3 maj, 2010, från http://www.ne.se/lang/boktryckarkonst.

Ridderstad, Per S: ”Sättmaskin” i Nationalencyklopedien hämtat 3 maj, 2010, från http://www.ne.se/sättmaskin.

Läs hela inlägget här »

Det är dags för mig att göra ett tillkännagivande: Jag ska bli egenföretagare. Planen är att frilansa främst som illustratör samtidigt som jag går utbildningen på IP (Informationsproduktion/Prepress). Förhoppningsvis kommer frilansuppdragen ge kontakter som kan vara till nytta för mig när jag ska söka praktikplatser och jobb framöver. Får jag sedan en anställning så kommer jag att lyda arbetsgivarens krav angående företaget, men jag hoppas på att kunna bedriva verksamheten vid sidan om.

Med orsak av detta åtagande kommer jag göra den här terminens projektuppgift på uppdrag av mig själv. Jag har registrerat en trevlig domän och påbörjat arbetet med en hemsida för mitt nya företag. Eftersom vi har fått i uppgift att förädla något kan jag inte komma på något bättre föremål för projektet. Hemsidan är till stor del ett textbaserat medium, därför blir typografi mitt ämnesområde.

Namnet på företaget kommer låta lite romerskt, vilket så klart kommer inverka.

Läs hela inlägget här »

En kompis fyllde 30 i helgen. Jag och några andra vänner gav honom en flaska Wild Turkey Bourbon och ett presentkort på ett kommande tv-spel som heter Red Dead Redemption. Det ska tydligen vara som en stor, öppen sandlåda i westernmiljö där man kan springa runt och leka cowboys och indianer.

Eftersom spelet inte finns att köpa än så gjorde jag en plansch som vi gav honom så länge. Den är 42×60 cm och gjord med färgpennor, tusch och spritpenna. Det här är ett foto jag tog innan den blev färdig med gratulationstext och namn.

Huvudkaraktären i spelet heter John Marston och ser ut ungefär så här. Jag gjorde honom med en klassisk pose som ni kanske känner igen från The Outlaw Josey Wales med Clint Eastwood.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Photobucket Hej, jag heter Pontus Karlsson. I den här bloggen går det att följa mig genom en distanskurs på MKFC i visuell kommunikation.
december 2016
M T O T F L S
« Jun    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Arkiv