Det är dags för mig att göra ett tillkännagivande: Jag ska bli egenföretagare. Planen är att frilansa främst som illustratör samtidigt som jag går utbildningen på IP (Informationsproduktion/Prepress). Förhoppningsvis kommer frilansuppdragen ge kontakter som kan vara till nytta för mig när jag ska söka praktikplatser och jobb framöver. Får jag sedan en anställning så kommer jag att lyda arbetsgivarens krav angående företaget, men jag hoppas på att kunna bedriva verksamheten vid sidan om.

Med orsak av detta åtagande kommer jag göra den här terminens projektuppgift på uppdrag av mig själv. Jag har registrerat en trevlig domän och påbörjat arbetet med en hemsida för mitt nya företag. Eftersom vi har fått i uppgift att förädla något kan jag inte komma på något bättre föremål för projektet. Hemsidan är till stor del ett textbaserat medium, därför blir typografi mitt ämnesområde.

Namnet på företaget kommer låta lite romerskt, vilket så klart kommer inverka.

Historiska vingslag

Ja, den högtravande rubriken är i själva verket namnet på den andra delen av projektuppgiften, som består av totalt sju delar (den första var att välja ämnesområde och hitta en uppdragsgivare). Det är meningen att jag ska tillämpa lärdomar från historien på mitt typografiska projekt. I det syftet har jag läst en fantastisk bok av Robert Bringhurst som heter The Elements of Typographic Style.

Bringhurst använder konsthistoriska epoker för att klassificera olika typografiska stilar. Han talar till exempel om renässanstypografi, manieristisk typografi, barocktypografi, realisttypografi och modernistisk typografi. (Det är väsentligt att påpeka att det är det romerska alfabetet som avhandlas.) Det är rent underhållande uppenbart vad som faller Bringhurst själv i smaken. Regeln är med få undantag; ju äldre desto bättre. Han säger till exempel om realisterna (dit Helvetica hör):

They made blunt and simple letters, based on the script of people denied the opportunity to learn to read and write with fluency and poise.

Följaktligen tycker Bringhurst allra bäst om renässansens typer, som byggde på ädla principer om att efterlikna en skrivares naturliga, bekväma rörelser med en bredspetsad kalligrafipenna.

Tillämpning

Eftersom mitt företags namn kommer ha en romersk klang så är det ganska passande använda en typografiguide som är lagd åt det hållet. Helvetica har många användningsområden, men för det här projektet kommer jag att vilja använda äldre romerska typer. Tyvärr är de typografiska valmöjligheterna väldigt begränsade när det gäller webbdesign. Det finns egentligen bara två serif-typsnitt som är säkra att använda; Times New Roman och Georgia. Inget av dem faller Bringhurst i smaken. Times New Roman kallar han för en ”pastisch”, eftersom det är en blandning av olika stilar från olika epoker. Georgia nämns endast för att det går bra att matcha med grekiska bokstäver.

Times New Roman överst. Georgia underst.

Först valde jag Georgia som typsnitt, eftersom jag ville ha små bokstäver i brödtexten och Times New Roman lätt blir svårläst på skärmen. Nuförtiden är det nästan alltid Georgia varje gång man ser en serif på nätet.

Times Roman är lite nättare och lyckas man göra den läsbar så är det faktiskt det mer unika alternativet i det här sammanhanget. Med en storlek på 11 punkter så tyckte jag att 0,05 em mellanrum mellan bokstäverna skapade en bra läsbarhet. Men jag ville ha en mer synbar förändring för att skapa ett uttryck som inte är så vanligt att se på nätet. 0,09 em var min smärtgräns. Större avstånd än så gjorde att texten såg för utsträckt ut.

Times New Roman 11 pt. Mellanrum på 0 em, 0,05 em respektive 0,09 em.

För rubrikerna vill jag helst ha typsnittet Trajan. Det är ett väldigt stiligt typsnitt som har skapats efter inskriptionerna på en romersk kolonn med samma namn. Det är betydligt mer lättviktigt än Times New Romans small-caps, vilket skulle vara det webbsäkra alternativet. Eftersom jag har tänkt mig rubriker i storleken 24 pt så skulle den lättare vikten göra underverk.

Trajan Pro in action

Jag överväger fortfarande detta, men det lutar åt att jag lägger till 0,1 em mellanrum på rubriken och en small-capstagg, samtidigt som jag låter Trajan Pro stå som förstahandsval följt av Times New Roman. Det blir en extra lyx för de som har Adobes produkter installerade på datorn och en helt ok design för övriga.