Teknologisk utveckling

Boktryckarkonsten anses ha sitt ursprung i Japan och Korea 700 e.Kr. De första lösa typerna gjordes i Kina på 1000-talet och Gutenberg introducerade tekniken för den breda massan i Europa på 1400-talet. Gutenberg gjöt sina typer av bly. Tidigare hade trycken gjorts med reliefer utskurna ur träplattor. Efterfrågan på böcker ökade sedan stadigt i Europa genom renässansen, upplysningen och den industriella revolutionen, vilket gjorde att tekniken hela tiden effektiviserades.

På 1800-talet uppfanns ett antal mekaniska typsättare. Den radgjutande sättningsmaskinen (Linotype) verkar ha varit en galen mackapär bestående av bälten, hjul, armar, sugproppar, hissar, skruvar, tänger och Gud vet vad. Senare uppfanns det typgjutande sättmaskinssystemet (Monotype). Det verkar ha byggt på hålkort av samma typ som tidiga datamaskiner använde. Först ”programerades” korten med hjälp av ett tangentbord, sedan gjöts typer utifrån hålkorten som lästes av med hjälp av tryckluft. Tangentborden för de här apparaterna måste ha varit rätt stora, för de innehöll sju hela alfabeten inklusive specialtecken.

Under första hälften av 1900-talet användes fotografiska tekniker för att trycka texter, men dessa utklassades snabbt när de första datorerna togs i bruk för ändamålet på 60-talet.

Referenser

Bringhurst, Robert: The Elements of Typographic Style (2008, Vancouver) s. 137f, 180.

Frick, Bertil: ”Boktryckarkonst” i Nationalencyklopedien hämtat 3 maj, 2010, från http://www.ne.se/lang/boktryckarkonst.

Ridderstad, Per S: ”Sättmaskin” i Nationalencyklopedien hämtat 3 maj, 2010, från http://www.ne.se/sättmaskin.

Digitala format

I början lagrades digitala typer som bitmapfiler. Då var det nödvändigt att lagra många versioner av samma tecken beroende på storlek och upplösning. Idag är den teknologin föråldrad och används över huvud taget inte på moderna datorer.

Adobe lanserade det första objektgrafikbaserade typsnittsformatet på 80-talet. PostScript, som det heter, är populärt bland professionella designers och tryckare eftersom de är vana att använda det. Truetype utvecklades av Apple och används idag även av Microsoft. De typsnitt som är förinstallerade i operativsystemet är vanligtvis Truetype. Det senaste formatet är Opentype, som utvecklades av Adobe och Microsoft för att fungera på alla plattformar och tillåta ett större antal tecken per typsnitt.

Referenser

”Differences Between Font Formats” from International Typeface Corporation hämtat 3 maj, 2010, från http://www.itcfonts.com/Support/FontDifferences.htm

Tillämpning

Att skriva för webben innebär att röra sig längst ut på kanten av den teknologiska utvecklingslinjen när det kommer till typografi. Det känns som om allting befinner sig i ett knappt fungerande betastadie. Det faktum att alla typsnitt som ska synas på webben måste vara installerade på betraktarens dator, kombinerat med det väldigt begränsade urvalet av standardiserade typsnitt som de flesta har tillgång till, gör att de typografiska valmöjligheterna för webben är historiskt låga jämfört med andra sorters publicering.

Det jag skrev om i Del 1 har en hel del att göra med det här. För att inte upprepa mig så kan jag berätta om ett experiment jag gjorde för att lösa problemet. Det finns en plugin för WordPress som heter Cufón. Cufón ersätter texten på din hemsida med ett valfritt typsnitt som du har placerat i pluginfoldern på din wordpressinstallation. För att kunna göra det måste du generera en .js-fil utifrån ett typsnitt som du har licensen till. Här är en artikel om hur det går till.

Jag testade den här metoden och det fungerade faktiskt. Tyvärr verkar det som om Cufón inte stödjer å, ä, ö än så länge, vilket gör att jag inte kan använda det själv.